Roger och Helena

Låt oss säga att en kille, Roger, är attraherad av en tjej som vi kan
kalla Helena. Han frågar om de ska gå på bio. Hon säger ja. De har en kul kväll
ihop. Några kvällar senare bjuder Roger ut Helena påmiddag och återigen
har de en härlig kväll. De fortsätter att träffa varandra gång efter gång,
och efter ett tag är det ingen utav de tvåsom träffar någon annan.
Och så, en kväll dåde är i bilen påväg hem, slår en tanke Helena, och
utan att tänka sig för säger hon:
"Inser du att i kväll så är det exakt sex månader sedan vi
började gå ut tillsammans?"
En tystnad följer. Helena tycker att det blir väldigt tyst och
tänker för sig själv:
"Jösses, jag undrar om det stör honom att jag sa så. Kanske
känner han sig inspärrad i vår relation, kanske tror han att jag försöker dra
in honom i något bindande, som han inte är redo för."
Och Roger tänker:
"Jösses, sex månader!"
Och Helena tänker:
"Fast, jag är heller inte säker på att jag vill ha en relation
som den här. Ibland önskar jag att jag hade lite mer rum för mig själv, så att jag
skulle kunna fundera på om jag verkligen vill vara med på det
här, när vi stadigt är på väg mot... ja, vad är vi på väg mot? Kommer vi
att fortsätta att träffa varandra på den här nivån av intimitet? Är vi på väg mot ett
äktenskap? Mot barn? Mot ett liv tillsammans för evigt? Är jag redo för
att göra ett sådant val? Känner jag verkligen den här personen?"
Och Roger tänker:
"... sådet blir, låt se nu, februari då vi började gå ut med
varandra. Ja just det, det kommer jag ihåg. Det var precis efter att jag
hade lämnat in bilen påservice, och det menar... få kolla mätaren... Whoa!
Jag borde ha bytt olja för bra länge sen!"
Och Helena tänker:
"Han är upprörd! Jag kan se det på hans ansikte. Kanske jag
tolkar det här helt fel, kanske vill ha ut mer av vår relation - mer intimitet, mer
hängivelse? Kanske upptäckte han - även innan jag själv gjorde
det - att jag var reserverad. Ja, så måste det vara! Det är därför han
inte vill säga något om sina egna känslor. Han är rädd för att bli bränd."
Och Roger tänker:
"Jag ska be dem kolla påhjulställningen igen. Jag bryr mig
inte om vad de där idioterna säger, det är fortfarande inte bra. Och jag hoppas att de
inte skyller på det kalla vädret den här gången. Vadåkallt väder,
förresten? Det är 24 plus ute, och den här bilen rycker som en
förbaskad sopbil - och jag som betalade de där inkompetenta
tjuvarna 5000 spänn!"
Och Helena tänker:
"Han är arg och jag kan inte klandra honom. Jag skulle varit
arg också. Rasande. Gud, jag känner mig så skyldig, då jag drar
med honom in i något sådant här, men jag kan inte hjälpa mina
känslor för det här. Jag är helt enkelt inte säker."
Och Roger tänker:
"De kommer antagligen att säga att det bara är 90 dagars
garanti. Det är precis vad de kommer att säga, de fula illrarna."
Och Helena tänker:
"Kanske är jag för idealistisk, väntar på att en riddare ska
komma ridande på sina vita häst, när jag sitter bredvid en
perfekt kille - en person som jag tycker om att vara med på min
lediga tid, en person som jag verkligen
bryr mig om, en person som bryr sig om mig. En person som
pinas just nu, på grund av min egocentriska skolflicksdröm."
Och Roger tänker:
"Garanti? De vill ha en garanti? Jag ska ge dem en sjuhelvetes garanti!
Jag ska ta deras garanti och stoppa upp den i deras..."
"Roger" säger Helena högt.
"Va?" säger Roger överraskat.
"Tortera inte dig själv sådär," säger hon, på samma gång som
hennes ögon börjar svämma över av tårar. "Kanske skulle jag... Åh Gud, jag
känner mig så..." (Helena vänder sig bort, gråtande.)
"Va?" säger Roger.
"Jag är en idiot," snyftar Helena. "Jag menar, jag vet att det
inte kommer någon riddare. Jag vet det. Det är sådumt. Det kommer ingen
riddare, och det kommer ingen vit häst."
"Kommer det ingen häst?" säger Roger.
"Du tror att jag är vrickad, eller hur?" säger Helena.
"Nej!" säger Roger, glad över att äntligen finna ett bra svar.
"Det är bara det... att jag... jag behöver mer tid" säger Helena.
En 15 sekunders paus följer då Roger, hårt tänkande, försöker
komma på ett säkert svar. Slutligen kommer han påett som han tror
kan fungera.
"Ja" säger han.
Helena, djupt rörd, rör försiktigt vid hans hand.
"Åh, Roger, tycker du verkligen så?" säger hon.
"Om vad?", säger Roger.
"Om tiden", svarar Helena.
"Aha,", säger Roger. "Ja."
Helena vänder sig mot honom och stirrar djupt in i hans ögon,
och får honom därmed att bli nervös inför vad hon kommer att säga
härnäst, särskilt om det innehåller ordet häst.
Till slut säger hon:
"Tack, Roger!"
"Tack själv", säger Roger.
Roger kör hem Helena. Hon slänger sig påsin säng där hon, en
konfliktfylld, torterad själ, gråter tills solen går upp allt
medan Roger tar fram ett paket Ballerina när han kommer till sin lägenhet,
sätter på teven och genast faller i djup koncentration dåhan får se en
repris av en tennismatch mellan tvåtjecker som han aldrig hört talas om.
En liten röst i hans bakhuvud säger att något viktigt hände i
bilen denna kväll men Roger är ganska säker påatt han aldrig skulle kunna
komma påvad det var, såhan beslutar sig för att det är bäst att han inte
tänker mer på det.

Följande dag kommer Helena att ringa sin bästa vän (kanske
hennes två bästa vänner) och de kommer att prata om det som hände i bilen i går
kväll sex timmar i sträck. Roger kommer å andra sidan att göra en kort
paus precis före sin serve i squash, som han spelar med en av Helenas
äldsta vänner, rynka sin panna och säga:
"Viktor, har Helena någonsin haft en häst?"